Järnkoll

Trasig nalleJärnkoll kan man ju inte alltid ha. Men små handfasta tips och råd kring sånt som kan ställa till det är bra att ta till sig. Även när det gäller leksaker. Särksilt när det kommer till kramdjur och dockor för de mindre barnen.

Hittade för ett tag sedan Konsumentverkets enkla lista
15 råd om leksaker”.

Många av punkterna känner nog de flesta föräldrar igen.

Men det finns också några bra tumregler kring storlek på föremål, längd på snören, spjälsängsleksaker och stoppning i kramdjur, särskilt vad gäller babyleksaker,  som kan vara bra att hålla i huvudet. 

Unisex

Ma vie en roseEcoloco har utmanat bloggarna att fundera över könsroller & kläder under rubriken ”Unisexutmaningen”.

Könsroller, könsidentitet, unisex, eller kanske könsneutralt, allt detta intresserar oss mycket. Särskilt när det gäller leksaker.

Vi tänker fortsätta diskussionen, men först, svara på utmaningen, som rör barnkläder:

Eftersom vi har två killar så har saken inte ställts på sin spets lika mycket som om man har en av varje kön kanske.

Hur vi tänker när det gäller klädinköp:

Könsneutralt i den utsträckningen att vi försökt undvika det ljusblå under bebisåren och det pojkblå numera. Jag reagerar själv som en Pavlovsk hund mycket positivt på grönt och orange. Så en hel del orange och gröna kläder blir det.

När pojkarna var riktigt små tyckte vi att rött funkade bra. Det gör det fortfarande, och de protesterar inte. Vid rosa har däremot en gräns gått. Pojkarna är ganska nätta och finlemmade, vilket gjort att röda kläder har gett en uppsjö av kommentarer från okända om att vad söt ”hon” är…

Hållbart helst eftersom kläderna ärvs. Även vidare från oss till släktingar med nytillkomna bebisar.

Och på senare år även ekologiskt i och med att utbudet växt.

Barnen själva verkar hittills mest bry sig om att det ska vara bekvämt och inga skavande lappar… Men nån gång ibland ylar dom om att de vill ha på sig andra kläder än de som föräldrarna hävdar. Oftast handlar det då om att äldste sonen vill vara helt svartklädd för att kunna spöka ut sig till Darth Vader och visa upp sig för kompisarna på dagis…

För alla er som är intresserade av könsroller, barnkläder, hur vi formas i unga år rekommenderar vi varmt en helt formidabel belgisk film: Mitt liv i rosa. Garanterat tänkvärd. Men samtidigt varm och glädjande. Se den om du inte har sett den redan!

Byggarbetsplats

LegoHela vårt hem är tidvis att likna vid en byggarbetsplats. Det pågår små ambitiösa projekt i varje litet hörn. Det handlar om papper och penna, klippa-ut-små-bilder-ur-tidningar, Happy Mais-byggen, filt-&-kudd-kojor, träkloss-konstruktioner, och så naturligtvis LEGO.

Om det finns någon barnfamilj därute som INTE har Lego i sin leksaksrepertoar så hör av er. Ni skulle vara ett intressant studieobjekt.

Lego är fantastiskt, barnen kan hålla på med det i timmar. Föräldrarna också faktiskt. Men för föräldrarna kan det ofta bli den utlösande faktorn för en akut städuttryckning. För Lego utgör en säkerhetsrisk. Inte så mycket för barnen som för föräldrarna.

Jag har först nu insett detta, efter att ha läst ett inlägg på en mycket insiktsfull och underhållande blogg, kallad ”Hela sanningen om småbarnsföräldrar”.

Lättköpt

Vilse i pannkakanJag erkänner. Jag är precis så lättköpt som Vegofamiljen beskriver.  

Jag dreglar över barnprylar som ger mig positiva känslor från barndomen. Inte direkt barnens egen vilja och behov som styr konsumtionen i det fallet.

Fem myror, mupparna och Bamse i all ära. Men jag saknar Televinken, Clownen Manne, Kapten Zoom och Vilse i pannkakan. (Ja, jag tillhör den lilla skara som faktiskt uppskattade Vilse. Minns att vi var några för länge sen som ville bilda en fanklubb för att höja statusen på detta fabulösa program.)

En keps åtminstone, med Televinken kanske? Någon intresserad tillverkare?

Spelkontroll

SpelkontrollAnn Söderlund har infört totalt spelförbud på hemmaplan. Jag förstår henne. Barnen kan bli helt transformerade när de inte har något annat än spelande på hjärnan. Jag vet ju hur knäpp och enkelspårig jag själv har blivit de gånger jag gett mig hän åt datorspel.

Vår familj har varit helt ”spelfri” i ett antal veckor nu. Men det är ren tur och inte skicklighet. Ingen har frågat efter det helt enkelt. Senast det begav sig var det dock en självklar lösning på uttråkningssymptom under en seg sjukvecka.

Men spel i måttliga mängder måste väl ändå bidra till att utveckla vissa delar av hjärnan? Det handlar ju om motorik, koordination och problemlösning.

Det här är ju en hel gigantdebatt som är ständigt pågående. Har inget direkt nytt att tillföra i den stora debatten Bara undrar lite försynt: Hur håller man det på en lagom nivå? Eller måste det vara antingen eller?

Bollen är rund

Fotboll2Som av en ren slump glider vi in på ämnet fotboll. Kanske har det en vag koppling till det faktum att MFF idag spelat sin andra himmamatch på nya arenan. Men det har också mycket att göra med att jag sen barnsben varit fotbollstokig.

När andra tjejer hängde på stallet och doppade näsan i blödiga hästböcker läste jag om Åshöjdens bollklubb och cyklade över hela stan för att ta mig till den enda klubb som erbjöd tjejer fotbollsträning.

Fotbollsintresset tar tyvärr inte lika stor plats längre eftersom tiden inte räcker till. Men jakten på ekologiska och rättvisa leksaker har lett till att jag fått upp ögonen för att världens produktion av fotbollar är stor, och inte särskilt rättvis. Den som är intresserad kan läsa mer här.

Mamma mia, Dartö Vejdör har flyttat in!

Bild på Darth VaderKänner mig transporterad ett par decennier i tillbaka tiden. Typ 30 år. Det har väl knappast undgått någon småbarnsförälder att Star Wars och Mamma Mia har stått högt i kurs på dagis ett bra tag.

Barnen får gärna vara galna i Star Wars, inga problem med det. Jag var science fiction freak själv som ung. Förutom det här med att se filmerna förstås, det var väl åtminstone 11-årsgräns när den första trilogin gick upp på biograferna? Så det får dröja.

Vi nöjer oss med Darth Vader som regisserar klonorkestern så länge.

Det är mest det eviga trend-fenomenet som är förundrande. Hur de små liven rör sig i klump intressemässigt redan vid tidig ålder. Och hur ska man lyckas ducka för köphojtandet? Har manövrerat undan kravet på en Darth Vader kostym med hjälp av kritor, papper, tejp, snören, svarta skynken och röda sugrör som blir finfina lasersvärd.  Och Mamma Mia på dvd fick familjen i julklapp, så den är nästan sönderkörd nu.

Undrar hur länge detta håller i sig. Och vad som blir nästa nya, eller retro-trend på dagis. Några tips?

Den eviga bambun

E-racer bambuEn av fördelarna med eko-boomen är att ”nya” alternativa material och tillverkningssätt lyfts fram på ett sätt som aldrig förr. Ett exempel är bambu. Bambu växer snabbast av alla träslag och är lysande för syreproduktionen. När bambun huggs ner helt och hållet tar det högst tre år för det att växa tillbaka.

Bambu är också hårdare än alla andra träslag, och starkare. 30 procent hårdare än ek, men samtidigt avsevärt flexiblare än stål. Det krävs dock en del energi och utveckling för att få ordning på bambu, eftersom träet är känsligt att såga i och även känsligt för temperaturväxlingar. Bambu har nu också börjat användas för att tillverka leksaker. Coolt med så miljövänliga träleksaker tycker vi! 

Frystejpens lov

Till och med äldste sonen har fattat galoppen. När minstingen fyllde år fick han en batteridriven bil med LJUDEFFEKTER. Storebror stegade resolut fram till kökslådan, tog fram frystejpen, rev av en lagom bit och placerade över ljudkällan på undersidan av bilen. Vips förvandlades oväsendet till mer hanterbart ljud.

Fråga: Är merparten av alla leksaksdesigners halvdöva? Eller finns det någon annan bra förklaring till att ljudet på många leksaker är öronbedövande? 

Sonen måste ha snappat upp tejptricket på egen hand, för det är inget vi aktivt har lärt honom. Tipset kom ursprungligen från en kollega som alltid har en massa fiffigheter i bakfickan. Tack för det, men ännu bättre vore om vi slapp ta till tejp över huvud taget.