Fågelholk i doppresent

fågelholkVare sig man håller en namngivningsceremoni för sitt barn eller ett traditionellt dop kliar sig ofta gästerna i huvudet och undrar vad man ska ge i doppresent.

En av de mest originella idéerna jag hört om är en jättefin fågelholk. Det är fantastiska Ekoblogg Malins son som fick detta i namngivningspresent nyligen.

Grundfrågan är vad man ska satsa på. Nåt fint som minne (silverskedar undanbedes dock…), en leksak som barnet kan ha glädje av ganska omedelbart, pengar på kontot för framtiden eller kanske några träd planterade i ett annat land?

Kalasgott

TårtmarodörFantastiska Lisa Förare ställer frågan ”Vad ska man äta på barnkalas?” på sajten Taffel. Det är en frågeställning som drabbade oss mycket tydligt när det var dags för de första barnkalasen i vår egen familj.

Själva är vi mattokiga och lägger gärna mycket energi på att laga god mat, både till oss själva och barnen.

Tidigare kalaserfarenheter sträckte sig till kombinationen bullar, kakor, tårta och godispåsar. Barnen blir som små slajmmonster skyhöga på raffinerat socker.

Klart det ska vara godis och tårta på ett kalas, men vi kliade oss i huvudet och undrade om det inte gick att grunda med lite bra mat först. Och så har det blivit. Inte ett kalas utan mat.

Vi har också varierat tidpunkten och kört både brunchkalas och middagstillställningar. När barnen var mindre deltog både släkt och föräldrar, ett tillfälle för alla att träffas samtidigt.

Undrar om det finns någon som har några mer goda idéer på hemmakalas, mat, roliga sysselsättningar etc. Vi har ett 6-årskalas som närmar sig med stormsteg och tar gärna emot lite inspiration!

Bilvrak

LeksaksbilPoetiska Malvalin skriver om bilar på sin fina blogg. Att hon inte tycker om dom. Jag är inte heller förtjust i bilar. Cyklar allra helst om avståndet är rimligt.

Men det här med barn och leksaksbilar är för mig en gåta.

Var kommer denna biltokighet från? Vad är det som triggar denna fascination, och det enorma ha-begäret inför leksakbilar av alla modeller?

Vi har förvisso 2 killar. Men jag lekte själv med bilbanor hellre än dockor när jag var liten, och jag är tjej…

Det är svårt att bannlysa ett intresse som är så djupt rotat. Eller förbjuda släkt och vänner att uppmuntra det med otaliga presenter som väcker sån glädje hos barnen. Samtidigt som föräldrarna inom sig suckar ånej, inte en bil till.

Dövar samvetet genom att försöka prata miljöbilar med barnen, så långt dom nu orkar lyssna.

Anna Wahlgrenskt

Dags att sticka ut huvudet lite. Anna Wahlgren är bra. Åtminstone på ett sätt. Jag tänker inte diskutera hennes sömnmetoder alls, det är det så många andra som gör ändå.

Men hennes tankar om att barn mår bäst av att delta i det riktiga livet är klockrena.

Igår hade vi en sån dag. 5-åringen gick inte att stoppa (och det ville vi heller inte). Han skulle hjälpa till med allt. Vi bäddade rent tillsammans. Han städade sitt rum. Vi plockade jordgubbar på självplock och han slet ensam ihop en hel liter. Sen tvättade han trädgårdsmöbler, dukade bordet och lagade sin egen glass.

Det är så tydligt hur förnöjd han är efter en sån dag. När han känner att han har bidragit på ett kvalificerat sätt i familjens sysslor.

Leksakslek är naturligtvis en suverän och utvecklande sysselsättning för barn. Men allt för ofta biter vi oss nog i svansen när vi säger till ett uttråkat barn ”Kan du inte gå och leka med dina leksaker”. Eller tror att barnet helst vill att vi sitter ner och leker tillsammans med deras leksaker.

Om man istället bjuder in barnet till den vuxna sidan av spelplanen och gör praktiska saker tillsammans får man både tid tillsammans, saker gjorda och en liten människa vars självförtroende växer några centimeter var gång.  Så enkelt och inget nytt naturligtvis. Men ibland behöver man bli påmind även om självklara saker. 

Kartongvetenskap

Bubble teleskopetMin son är professor i kartongvetenskap. Han kan med mycket säker blick avgöra vilken kartong som kan användas till vad.

Idag blev det teleskopet Bubble.

Andra storverk som åstadkommits med kartong, tejp och diverse andra material är:

  • Storbildstv av flyttkartong (alternativt dockteater)
  • Kulspel (låda med olika hål i poänggradering)
  • Koja (i många olika tappningar)
  • Rustning (den ”bärbara” kartongen)
  • Mask (mestadels monsterliknande)

Slutsats: Underskatta inte barnens egen sysselsättningsförmåga. De utsätts visserligen för färdigserverade aktiviteter betydligt oftare i dagens samhälle än när man själv var liten. Men den grundläggande driften att skapa utifrån sin egen fantasi finns ändå kvar. Tack och lov!

Byggarbetsplats

LegoHela vårt hem är tidvis att likna vid en byggarbetsplats. Det pågår små ambitiösa projekt i varje litet hörn. Det handlar om papper och penna, klippa-ut-små-bilder-ur-tidningar, Happy Mais-byggen, filt-&-kudd-kojor, träkloss-konstruktioner, och så naturligtvis LEGO.

Om det finns någon barnfamilj därute som INTE har Lego i sin leksaksrepertoar så hör av er. Ni skulle vara ett intressant studieobjekt.

Lego är fantastiskt, barnen kan hålla på med det i timmar. Föräldrarna också faktiskt. Men för föräldrarna kan det ofta bli den utlösande faktorn för en akut städuttryckning. För Lego utgör en säkerhetsrisk. Inte så mycket för barnen som för föräldrarna.

Jag har först nu insett detta, efter att ha läst ett inlägg på en mycket insiktsfull och underhållande blogg, kallad ”Hela sanningen om småbarnsföräldrar”.